Näringslivsfolket lyssnade intensivt när jag berättade om koltrastens sång. Och vetenskapens rön: Det börjar i solen – som sätter fart på fågelhjärnans hypothalamus! Så att den skickar iväg hormoner till könskörtlarna – som i sin tur producerar molekyler som ilar med blodet till struphuvudet. När trasten, som varit tyst hela vintern, sedan lägger på en luftström flödar välljudet fram.

Sådana här naturglimtar brukar ofta inleda mina föreläsningar, som annars kanske handlar om grön tillväxt och klimatfrågor. Vi människor längtar ju efter att få bli riktigt häpna och förundrade. Känna att livet är större än börskursen, politiken och vardagens alla mödor. Inse att vi tillhör ett stort och märkvärdigt sammanhang, miljoner år gammalt. Det gör oss ödmjuka, vilket heller inte är fel i en kultur som stundom lider av hybris.

Just nu dallrar luften av koltrastsång – i stan, i våra trädgårdar, i skogsbrynen. Många går ut en sväng efter jobbet för att njuta. Och får som bonus många andra vackra fågelröster i örat: taltrast, rödhake, bofink. Vi stannar också gärna till i blåsippsbacken. Den folkkäre nyss bortgångne Tomas Tranströmer, skriver att blåsippornas förtrollande skönhet plötsligt får oss att inse att karriär, kändisskap och makt är ovidkommande, ja, rentav löjeväckande. Jo, så är det nog.

Naturupplevelser ersätter givetvis inte medicin eller sjukvård. Men forskning visar att de kan påverka oss positivt på ett kliniskt fullt mätbart sätt. Humlesurr, dofter, sorlet av vatten registreras av den så kallade reptilhjärnan, vilket ger storhjärnan tid för vila och återhämtning. Grönska och landskap som vi uppfattar som harmoniska kan påskynda normal puls och hjärtrytm och stärka immunförsvaret efter sjukdom. Att regelbundet vistas i naturen är alltså inte bara bra för kroppen – lungor, hjärta, muskler – utan fungerar också som en antistresskur. En gratis-Losec.

I tidskriften AllmänMedicin 1/2015 berättar distriktsläkaren Christer Pettersson om hur människor genom konst- och naturupplevelser (fåglar!) fått tröst och kraft i en sjukdomssituation. Sådant ”kan sätta biokemiska och fysiologiska spår … och starta processer i personens medvetande”.

.