Idag är det Tjugondag Knut och jag ska enligt gammal god tradition bära ut vår vackra men ack så obarmhärtigt barriga gran. Trädet som doftat och lyst upp vårt vardagsrum under dessa mörka veckor. En symbol för liv och framtid.
Framtiden, ja, hur vill vi att den ska se ut för Sveriges skogar? Gillar vi att statliga Sveaskog gör kalhyggen på största delen av sin produktiva areal, skog som du och jag faktiskt äger? Och detta trots att det nu börjar finnas hyggesfria alternativ, hyfsat bra för lönsamheten men väsentligt bättre för djur och växter, bär och svamp, skönhet, rekreation och naturturism. Och för klimatet: Fler träd står kvar längre i skogen innan de avverkas och hinner därför lagra mer av luftens kol i marken. Och marken blir aldrig så trädfattig som vid kalhyggesbruk och läcker mindre koldioxid till atmosfären. Alltså detta som EU-kommissionen nu kräver av sina medlemsländer; exempelvis ska Sverige lagra 10 procent mer kol i skogen än idag.
Timo Pukkala är Finlands ledande skogsprofessor. I 35 år har han studerat metoder där enbart en viss andel huggs varje gång, medan resten får stå kvar för avverkning efter kanske tjugo år. Resultatet blir en varierad blandskog med träd i olika åldrar vilket ger ökad robusthet mot de insekt- och mögelangrepp som alltmer följer i klimatförändringarnas spår, med miljardförluster för ägarna.
Pukkalas forskning bidrog till att Finlands riksdag nu krävt hyggesfritt skogsbruk på 25 procent av finska statens skogar. Han har också siffror på att detta skulle vara lönsamt för svenska Sveaskog, som dock hittills testat hyggesfritt på bara 0,4 procent.
Hyggesfria metoder passar inte på alla marker. Men betydande arealer skulle kunna ställas om under årtiondena framöver. Lättare skogsmaskiner finns redan på marknaden. Kunskaperna finns. Med hyggesfritt ökar andelen timmeråvara som ger ägarna mer betalt. Och är en ofantligt mycket bättre kolsänka än till exempel toapapper. Visste ni att en toalettrulle i allmänhet är gjord på så mycket som 40 procent jungfrulig skog! (Resten är returfibrer). Men alternativ finns: Hygienföretaget Essity blandar in fibrer från halm.
Det är inte gjort i en handvändning att ändra svenskt skogsbruk. Men om Finland har börjat den resan så kan väl vi? Faktum är att det finns ett växande intresse, inte minst bland många privata skogsägare att pröva nya grepp. Medan branschorganet Skogsindustrierna hittills har spjärnat emot.
Under Sveriges ordförandeskap i EU nu i vår finns skogsfrågorna på agendan. Regeringen lär inom kort tillsätta en ny skogsutredning. Kanske i förhoppning om mera samsyn och en öppnare attityd? Om inte kommer EU-kommissionen att ställa krav på oss utifrån Unionens bindande direktiv om artbevarande och kolinlagring. I värsta fall skulle Sverige kunna dras inför EU-domstolen.
STEFAN EDMAN