Min andra älsklingskust – efter Bohuslän – är södra Gotland. Strandängarna på Närsholmen med vitkindade gäss, Adam och Eva (april-maj!) och rastande vadare på väg från eller till Ishavet. Holmhällars grå raukar med intensiva fält av blåeld. Kustvägen ner mot Hoburgsklippan. Auriv i Hamra där Lars Jonsson målar sina fåglar. Storms backar i Vamlingbo prunkande av S:t Persnycklar, hjälmnycklar, göknycklar…
Hit har vi ständigt återkommit, hustrun och jag. 2007 bodde vi rentav tio veckor på en gård i Sundre, Gotlands sydligaste socken med bara tjugotre åretruntsjälar. I ett ålderdomligt bondeland med betande djur och häckande örnar. Och hav i syd, väst och öst.
”Ett solvarv på Storsudret” heter den nyutkomna, vackert bildsatta bok som hyllar dessa gudomliga nejder, så fjärran från turistträngseln i Visbys gränder. Själv har jag äran att få medverka med två texter, en om floran och faunan, en om den gamla prästgården i Vamlingbo, idag ett kulturcentrum med Museum Lars Jonsson, Naturum och Forum Östersjön. Samt en underbar trädgård med krydd- och prydnadsväxter i linneansk anda, där man kan sitta ner och vila, och äta lunch tillredd på lokalt producerat lammkött och andra läckerheter.