Biolog & Författare

Europas chans – att vi ser vår nästa

För bara tio dagar sedan tycktes det mesta svårt, tungt, dyrt, omöjligt.

Men så kablades bilderna ut – av den drunknade treåringen Alan, av kaoset på Budapests järnvägsstation, av välklädda men utmattade barn och vuxna vandrande på Europas landsvägar. Våra ögon öppnades och vi ser tydligt att det som mest känts som en abstrakt, tröttsam politikerdebatt om siffror, kvoter och volymer handlar om människor som vi. Medmänniskor på förtvivlad flykt undan krig och död i sitt eget hemland. Det är bara en slump att det är de och inte du och jag som drabbats.

Proppen har gått ur, anden har släppts ur flaskan: En flodvåg av empati och praktisk omsorg sköljer över Europa: Folk ger av det de kan – mat, kläder, husrum, gemenskap. Byar och städer ordnar välkomstmöten, företag, föreningar och idrottsklubbar skänker pengar. Det är underbart och löftesrikt och visar på människans inneboende potential att också göra det goda. Tankarna går till åren efter tsunamikatastrofen.

Men begrunda följande:
1. Världen blir aldrig som förr – är vi beredda?
60 miljoner människor är idag på flykt, fler än under och efter andra världskriget. 12 av Syriens 18 miljoner är flyktingar, 8 miljoner i det egna landet, 3,5 miljon i Libanon, Jordanien och Turkiet, några hundra tusen – hittills – i Europa. Många fler är alltså på väg hit och arbetet påskyndas nu för att alla EU-länder ska ta sitt ansvar. Det handlar som vi vet om bostäder, skolor, jobb. Tyskland lovade i förrgår att ta emot en halv miljon om året i flera år om så krävs. Sverige har också ställt ut löften.

2. Europas chans – att vi ser vår nästa.
Flyktingsolidaritet handlar i grunden om bergspredikans etik. Men de människor som inte kan återvända när kriget äntligen är slut kommer att stanna och berika vårt samhälle med sin utbildning, sin kultur och sin vilja till arbete. Så är det nu, så var det efter Balkankrisen på 90-talet och efter Ungernkrisen på 50-talet. Europa är och förblir mångkulturellt och det är och kommer att vara vår styrka. Inte minst ekonomiskt i ett EU med åldrande befolkning, till exempel i länder som Finland och Sverige. Det är gott att alltfler nu inser detta.