Biolog & Författare

”Jorden är ännu skön – men nu måste vi mogna till global empati”, sa jag på Bokmässan igår

I lördags inledde jag ”Se människan”-scenens program på Bokmässan i Göteborg. Här är mitt korta tal:

God morgon kära vänner, en ny spännande dag väntar oss

Jag var uppe med tuppen och vred på radion (som vanligt!). Ut strömmade bad news – om flyktingars umbäranden, om främlingsfientlighet, solidaritetskris, klimatförändringar, giftchocker. Jag kände att jag måste ta det till mig, försöka förstå, öva inlevelse; annars vore jag inte människa.

Men jag upplevde också starkt behovet av en motbild. Så jag öppnade den lilla asken, tog fram ”frälsarkransen”, radbandet. Och sökte mig till pärlan som skimrar i grönt. Den är mjuk, jag höll den i handen, smekte den. Och tyckte att den viskade tre budskap till mig.

FÖRST säger den:

Stefan, glöm inte att vår sargade planet, vår Moder Jord, fortfarande är obeskrivlig skön. Och grön. En oas i den tomma kalla rymden. Med kanske 50 miljoner arter växter och djur. Och att du själv och alla andra människor är naturbarn, komna ur den afrikanska savannen, från en och samma Urmoder. Att vi är släkt – och därtill med allt som flyger och hasar, krälar och simmar…

Visst älskar vi böcker som ingen schimpans kan göra; därför är vi ju här på Bokmässan! Visst skapar vi konst, musik och stadsbyggnad som ingen delfin förmår. Visst är vi IT-folk, rymdfarare och supertekniker. Ändå: utan MIRAKELMOLEKYLEN, det gröna klorofyllet fanns vi inte. Pärlan säger: Hylla gräset, träden och havens gröna alger för syret som får ditt hjärta att slå. Tacka mullens maskar och bakterier för maten. Lovprisa oceanerna för vattnet som upprätthåller liv i blod och celler, öga och alla celler. Häpna över DNA-koden som organiserat storhjärnan – den inre galaxen! – så att kolatomerna kan skriva poesi. Tacka big bang för de hemlighetsfulla tal som i sinom tid gjorde liv möjligt på vårt stoftkorn i universums utmarker.

Den gröna pärlans första budskap får mig att förundras. Och bli ödmjuk. Den ger mig kraft att leva här och nu. Min kropps utsträckning är oändlig, jag tillhör ett väldigare sammanhang än jag anar. Större och äldre än samhället, än den ekonomiska tillväxten och de politiska trätorna, större än mina dagliga mödor. Kanske finns det rentav – och trots allt – Någon som vill att jag ska finnas till? Ja, jag väljer att tro det.

PÄRLANS andra budskap: Glöm inte att jorden och mänskligheten kan få en mycket bättre framtid än nu. Att förändring brådskar – men alltjämt är möjlig. Och nu ser jag ju plötsligt att pärlan är ljust grön Lövsprickningens kulör. Som gryningsgrönskan en dag i maj. Hoppets ljus.

Jag kramar pärlan och erinrar mig alla färska FN-data som visar att världen – mitt i kris och misär – ändå på det stora hela går åt rätt håll. Fler får äta och dricka, fler får sjukvård. Hundratals miljoner har på några lyfts ur fattigdom. Ozonskiktet tillfrisknar.

Igår talade den gröne påven Franciscus inför FNs generalförsamling om de 17 hållbarhetsmålen till 2030: utrota fattigdomen och hungern på femton år! Hejda klimatkrisen. Ge makt åt kvinnorna

Och pärlan påminner: Du vet väl att det inför Parismötet om klimatet i dec ser ljusare ut än på mkt länge! Jo, jag vet. Och hoppas.

PÄRLANS tredje budskap hänger också ihop med dess gröna nyans: Grönt är växandets färg! Vi kan och måste alla växa till i klarsyn och vilja till handling. Sätta kärlek och solidaritet på tillväxt. Intellektuellt har vår kultur mognat. Nu är hjärtats mognad vår största utmaningen. Mognaden till global empati!