Min ”framtidsberättelse” om Sverige i GP:s ledarkrönika onsdag 30 september:
Hello New York, tillsammans kan vi göra skillnad, ropade Stefan Löfven i lördags kväll – som en riktig rockstjärna. 60 000 människor i Central Park jublade när ledaren från landet med världens första feministiska regering lovade rent vatten och sanitet åt 60 miljoner fattiga.
Ja, de flesta av oss blev nog lite stolta. Men varför är vår statsminister så lågmäld här hemma? Och varför tar han inte chansen att på allvar dra igång omställningen av Sverige till ett mer resurseffektivt och solidariskt kvarter i den globala byn?
Vi måste kräva ett tydligare politiskt ledarskap! En regering som överraskar med nya djärva idéer. En riksdag som överger blockpolitik och decemberöverenskommelse och börjar samarbeta över partigränserna.
Därutöver måste vi få till ett begåvat och allsidigt demokratiskt samtal om Sveriges framtid – i media men också i näringsliv, skola, kultur och folkrörelser. Självklart inser jag att det finns intressemotsättningar och att somliga varken har ork eller engagemang för mer än de dagliga mödorna.
Men SD ska inte få stå ensamma med sin unkna vision. Majoriteten av oss svenskar har ju en helt annan, öppen, socialliberal och tolerant samhällssyn. Det ska vi nu ta vara på.
Här är fyra ”kapitel” i min framtidsberättelse om Sverige:
1. Första fossilfria VÄLFÄRDSNATIONEN:
Det är ett fullt realistiskt mål för 2030. Mer än halva energin är redan förnybar; bäst i EU. Viktigaste hemläxan de kommande 15 åren är att ersätta vägtrafikens bensin och diesel med elbilar (Norge har redan 60 000!), hybrider, fordon som körs på etanol, biogas, biodieslar. Plus en effektivare kollektivtrafik. Vi måste också, som Tyskland, kunna avveckla vår åldrande kärnkraft och samtidigt fortsätta minska klimatutsläppen. Och dessutom, med skatteväxling främja en ökad andel resurssnål, icke-materiell konsumtion – kultur, hälsa, utbildning – på bekostnad av prylar. Den gröna teknikrevolutionen, i kombination med varsam livsstil, kommer att hjälpa oss till en allt smartare välfärd som tär mindre på planetens skogar, matjordar, mineraler och energi.
2. Öppenhet för VÄRLDEN:
Under årtiondena framöver kommer världen att mer och mer präglas av flyktingskap och folkvandring, från krig, torka, översvämningar och fattigdom. Sverige är stort och välmående och ska fortsätta ta sitt ansvar.
Mångkulturalism har också genom sekler berikat vårt land och vår kultur. Och invandrad arbetskraft är A och O för att klara morgondagens välfärd. De problem som uppstår måste få diskuteras utan beskyllningar om rasism.
3. Ökad självförsörjning PÅ MAT:
Sverige har i dag EU:s lägsta egenförsörjning på baslivsmedel. Importandelen är hög och växande, samtidigt som våra egna bönder – miljöbäst och med Europas friskaste djur – går på knäna. Det ger många negativa effekter: Ökad sårbarhet i en politiskt allt instabilare omvärld, utarmning av landsbygden och en trist igenväxning av vårt biologiskt rika och vackra kulturlandskap. En sällan diskuterad aspekt är att drygt en halv miljon hektar prima åkermark nu ligger för fäfot i Sverige; det är oacceptabelt i en värld som behöver all tillgänglig matjordspotential för att klara den 70-procentiga ökning av livsmedelsproduktion som anses nödvändig till år 2050. Hög tid alltså att vända utvecklingen mot ökad självförsörjning.
4. Jobbdelning genom KORTARE ARBETSTID:
Modern teknik skapar förvisso nya jobb – men slår ut desto fler. Så vad göra? Klimatomställning genom mångmiljardinvesteringar i kollektivtrafik, hållbara bostäder och grön teknikexport genererar massor av nya arbetstillfällen under lång tid. Sveriges demografi kommer dock att kräva fler arbetade timmar i välfärdssektorerna. Jag menar att vi av flera skäl borde pröva modeller för frivillig jobbdelning genom kortare arbetsdagar där den anställde tar ut välfärd som mer fri tid (för familj, kulturupplevelser etcetera) i stället för i pengar.
Med offensivt ledarskap i politik och näringsliv har Sverige världens chans att bli det goda föredömet i en avgörande tid!