2016 är här. Med utmaningar och dramatik – på den globala arenan, för EUs sammanhållning, för Sverige. Och förhoppningar: Klimatkonferensen i Paris, fredsinitiativ. Trots krigen, trots mänskligt lidande är världen faktiskt på väg att bli en bättre plats att leva på; all FN-statistik om hälsa, medellivslängd och ekonomisk utveckling visar det.

2016 är här – och därmed också ett nytt solvarv i naturen. För fågelskådaren en outsäglig glädje! Som igår, när januariljuset gnistrade i snön. Och en flock små fåglar plötsligt slår ned i eken jag just gått förbi. Jag hör deras omisskännliga sociala signalsystem; nej, inte talgoxe, inte blåmes eller svartmes. Mitt öra dechiffrerar och jag inser: Stjärtmes! Däruppe klänger de, långstjärtade och sköna, var och en som en liten snöboll med skaft, en nästan exotisk uppenbarelse i det nordiska vinterlandskapet. De bjuder mig ingen längre stund; varannan sekund byter de till en ny kvist, till nya knoppar med energirikt fett och socker.De vet intuitivt, bär det i sina gener, att de måste ägna hela den ljusa dagen åt konsumtion. För ju mindre man är desto större värmeavgivande kroppsyta har man ju. Och då kan kölden ta ens liv redan i natt. Om man är stjärtmes.

Fågelskådarens outsägliga glädje: Små stunder av skönhet, korta påminnelser om det liv som ständigt levs bortom människornas horisont. Stjärtmesens lilla universum vidgar min egen värld, jag får perspektiv.

Fågelskådandet handlar om kemi, ekologi. Jo. Men också om dikt, musik, kulturhistoria. Lite senare hör jag domherrens sång; den har redan börjat och unikt nog är det både hanar och honor som sjunger. Pontoppidan menade att domherren fått sitt namn ”för sin behagliga röst, liknande en orgelpipa, ehuru icke stor nog att fylla en domkyrka där domherrarna eller kanikerna sjöng sina hora canonicas”. Jag tvivlar på att den lärde 1700-talszoologen någonsin hört domherrens gnissel…

Fågelskådarens glädje är att invänta vårens orrspel, sädesärlans ankomst från Nilen, trädgårdssångarens musik i syrenen, badvikens störtdykande fisktärnor, tranornas himmelsplogar åter mot Spanien…