Biolog & Författare

Börjar det likna krisen på 30-talet?

Ska Storbritannien få göra undantag från EU:s hjärteprincip – rätt till samma sociala förmåner för EU-medborgare i samtliga medlemsländer? Mitt i all övrig turbulens tvingas Unionens ledare att ta ställning till detta. Premiärminister David Cameron spelar ett högt taktiskt spel: Om han inte lyckas få en bra deal med EU kan det bli nej till fortsatt EU-medlemskap i folkomröstningen senare i vår – en katastrof för Unionens stabilitet och ekonomiska utveckling.

Å andra sidan: Om britterna får en alltför generös särbehandling kan andra länder frestas att begära liknande undantag. Vilket också på sikt kan hota EU-gemenskapen. För oss som ser EU – med alla dess skavanker – som världens bästa fredsprojekt är utvecklingen bekymmersam. Särskilt som det ju finns fler skäl till oro.

Ett är förstås den skamliga bristen på solidaritet när det gäller flyktingmottagningen. Turkiet, Libanon och Jordanien hyser nu 4-5 miljoner av de flyende från krigen i Syrien, Irak och Afghanistan. Medan EU:s 28 medlemsländer, med generellt bättre ekonomi och levnadsvillkor, inte vill eller orkar dela på ansvaret för de betydligt färre som tagit sig hit. I veckan samlades de så kallade Visegradländerna – Ungern, Tjeckien, Polen, Slovakien – för en ny attack på asylpolitiken. I krisens spår har högerpopulister och rasister vunnit ökad sympati runtom i Europa.

Ett annat skäl till oro är den växande spänningen mellan EU och Ryssland. Vem kan lita på Putin efter annekteringen av Krim och Kremls destabilisering av Ukraina? Den ungersk-amerikanske finansmannen George Soros menade i en debattartikel häromdagen att Rysslands bombningar i Syrien till allt annat också är ett sätt för den ryska regimen att med nya flyktingströmmar fortsätta splittra EU. I det här läget är det absolut nödvändigt att väst tar alla tillfällen till samtal med Putin. Nato och Ryssland hade trots allt så sent som 2008 ett särskilt associationsavtal. En fredlig militär samverkan som ryssarna bröt i samband med Georgienkrisen.

Europa idag är ändå inte som på 30-talet. Ingen börskrasch, ingen Versaillesfred att bygga hat och revanschlystnad på. Men vaksamma bör vi vara, demokratin och freden måste erövras varje dag. –