Biolog & Författare

Svenska kyrkan bojkottar inte staten Israel!

Så bra och viktigt att vi i vanliga media i Sverige nu äntligen får en debatt om teologi, kyrka och tro! Ämnen som annars tycks vara de enda tabubelagda i detta land. Själv har jag i några veckor i Bohusläningen debatterat med förra kommunalrådet Henrik Sundström (HS) och förre VDn för Uddevalla Energi Roger Johansson (RJ).

Svenska Kyrkan är marxistisk, dundrar de. Om begreppet marxism ska ha någon saklig relevans är detta dock nonsens; om inte så är bofinken en gråsparv. Däremot har Svenska kyrkans ledning, egentligen ända sedan det ekumeniska världskyrkomötet 1968 i Uppsala, sällat sig till de lutherska kyrkor som tagit ställning i kampen mot global fattigdom och orättvisa. På hemmaplan ser vi det i dessa dagar i kritiken av S-MP-regeringens (”vänster”!) alltmer restriktiva flyktingpolitik. Det betyder att svenska biskopar, kyrkoherdar och lokala företrädare på sistone låtit som Fredrik Reinfeldt under dennes sista år som statsminister och partiledare för Moderaterna. Man kan även erinra om att påven Franciscus sagt och gjort ungefär det som HS och RJ kallar vänstervridning i Svenska kyrkan (läs hans klimatencyklika, bibliskt förankrad skapelseteologi, från 2015, ”Si laudate” och hans tal i FN i september 2015!). För en tid sedan gjorde den bayerska kyrkans biskopar ett flyktingupprop. Dagspolitik? Jodå – men med inspiration i Jesu tvåtusenåriga solidaritetsbudskap som väglett kyrkan när den varit som mest empatisk genom tiderna.

HS påstår att Svenska kyrkan är emot kapitalism och frihandel. Hans argument är att Kyrkan stöder Fairtrade, alltså rättvis handel utan svältlöner, barnarbete och med fackliga rättigheter. Det är marxism, menar HS. I så fall är Uddevalla kommun också marxistisk, eftersom kommunen 2010 – under Moderaternas ledning! – blev en så kallad Fair Trade City bland tusentals andra i världen. Svenska kyrkan är, i likhet med flertalet västerländska regeringar, emot ren kapitalism, däremot bejakar man en socialt och etiskt grundad marknadsekonomi. Vänster-högerskalan i den klassiska definitionen lämpar sig sällsynt illa för att karaktärisera Svenska kyrkan idag.

HS och RJ menar också att Svenska kyrkan bojkottar staten Israel. Det är fel, och kyrkoledningen har bemödat sig om att vara extra tydlig på den punkten. Vad som gäller är att det demokratiskt valda kyrkomötet senare i höst behandlar en motion som bland annat diskuterar ursprungsmärkning av varor, tillverkade på illegala israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark (land som Israels regeringar sedan 1967 ockuperat i strid med FN:s resolutioner).
Syftet är att konsumenter som vill bojkotta just sådana varor ska kunna göra det. Observera att det alltså inte i något avseende handlar om bojkott av staten Israel i sig, eller varor därifrån. Men varför kritisera Mellanösterns enda demokrati? Borde inte auktoritära arabregimer brännmärkas? Absolut! Men alla vi som står upp för Israels rätt att existera inom säkra gränser måste samtidigt kunna kritisera, inte staten Israel eller judisk kultur, utan Israels nuvarande regering – i hopp om att den, just för att den är demokratiskt vald, ska lyssna till omgivningen. ”Vad gör ockupationen med vårt folk”, undrade nyligen ett stort antal oroade judiska rabbiner. Detta är Svenska kyrkans officiella ståndpunkt.

Till sist: Kyrkans kommunikationsdirektör förtjänar kritik för att han absurt nog gick emot den hastigt framväxande rörelse som manar människor att bära kors runt halsen i sympati med förföljda kristna. Men att vår ärkebiskop – teologie doktor och djupt kristustroende – utmålas på facebook som en som under prästutbildningen missade undervisningen om korsets betydelse för kristendomen, är kränkande.