Biolog & Författare

Hur fira jul i en brutaliserad värld?

Dan före dopparedan orkar solen knappast upp. Mörkret ruvar dystrare än på länge: Sönderbombade städer, flyktingskap, främlingsfientlighet, näthat. Arga unga män som dödar i Guds namn. Arga äldre män som krigar, kränker och hotar.

Lever vi i de yttersta av tider? Det är lätt att känna vanmakt. Då är det trösterikt att läsa några strofer från ”Det Eviga”, en dikt av gamle biskopen och akademiledamoten Esaias Tegnér:

Väl formar den starke med svärdet sin värld
väl flyga som örnar hans rykten
men någon gång brytes det vandrande svärd
och örnarna fällas i flykten
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort
det dör som en stormvind i öknen bort.

”Nu måste vi tända ljus och hålla samman”, sa en ung kvinna i Berlin efter måndagens brutala terrordåd. Och det finns ju hopp: I den omsorg vi alla kan visa varandra, i våra tydliga protester mot hat och hot där vi bor och arbetar. I alla rörelser runtom på klotet som kämpar för tolerans och människovärde. I julens budskap där ett litet barn blir tecknet för den villkorslösa kärlek som är värdens chans.

Idag spurtas det inför helgen. Utredare spår att vi svenskar julen 2016 sannolikt kommer att unna oss mat och klappar för 77 miljarder kronor, sex miljarder mer än kostnaden för ett års hälso- och sjukvård. I snitt 7000 kronor per person! Samtidigt försöker många få till ett firande utan överdåd så att det också blir slantar för t ex Rädda Barnens flyktinghjälp: 370 kr betyder filtar och madrasser för sju syriska barn i Libanon; 665 kr räcker till varma jackor och skor för sju barn på flykt i Iran. Somliga ger julgåvor i form av stöd till klimatprojekt eller skydd för hotade arter, regnskogar och havsområden. Och tiotusentals har redan skrivit under kyrkornas ”Julupprop” till regering och riksdag som kräver att anhöriga till flyktingar från Syrien får rätt att komma till Sverige och förena sig med sina familjer.

Världen 2017 kan förvisso bli lika skakig som den varit under året vi snart skall lämna. Vi må förbereda oss för det värsta – men hoppas och verka för det bästa. Glädjas åt att en miljard människor de senaste tio åren faktiskt fått ett bättre liv. Och att det löftesrika klimatavtalet i Paris 2015 nu har trätt i kraft.