Biolog & Författare

Tillit driver ut rädsla och skapar hopp

Fredagens brutala terrordåd i Stockholm kom mig personligen nära. Chock, outsäglig sorg och saknad. En ny påminnelse om livets skörhet i en värld som känns mer labil än på länge.
Men mitt i bedrövelsen fanns också tröst att hämta. Folk som höll om varandra på gator och torg. Hämtade varandras barn på dagis, öppnade sina hem. Alldeles under ytan är vi människor uppenbarligen mycket mer empatiska än vi kanske anar. Många vittnade om att brådskans och de sänkta blickarnas huvudstad har förändrats de senaste dygnen. Kärleksmanifestationen i söndags på Sergels torg var gripande och löftesrik.

Om något gott kan komma ur den onda gärningen så är det väl just detta: Att vi medmänniskor fortsätter bygga tolerans, goda värderingar och trygghet i vardagen. Tilliten driver ut rädslan! Och ingenting kan ju vara viktigare eftersom terroristernas mål är att orsaka skräck, splittring och oförsonlighet där grupp ställs mot grupp och där förtroendet för samhället och demokratin vissnar. Lastbilsdåden i Nice, Berlin och Stockholm har alla utförts av män, möjligen marginaliserade, bittra och hatiska av personliga orsaker men rekryterade och styrda av ideologiskt övertygade terrorister. En vämjelig dödskult.

Kampen mot terrorn, vårt värsta gemensamma gissel, kommer förhoppningsvis också att stärka sammanhållningen mellan medlemsländerna i det nu så splittrade EU. Och kanske skapa öppningar mellan EU och Ryssland. Politiskt behöver Sverige en strängare terrorlagstiftning och tyvärr också mer av kontrollmöjligheter vid gränser och på samlingsplatser. Men det kräver eftertänksamhet och klokskap; mitt i hotbilden måste vi slå vakt om det öppna, solidariska samhället, om frihet och integritet.

Det är intressant att se vilken roll kyrkorummen spelar i det så kallade sekulariserade Sverige. Många söker sig dit i stunder av kris, tänder ett ljus, ber kanske en bön. Troende eller ej kan vi nog känna igen oss i Per Harlings psalm:

Tänd i oss ljuset, ljuset som bär.
Bär oss igenom skuggorna här.
Du som är i oss mer än vårt jag,
famna oss när vår tillit är svag.