Häromdagen såg jag att infrastrukturminister Tomas Eneroth ska bjuda till nya samtal om stambanor för höghastighetståg, Stockholm-Malmö, Stockholm-Göteborg. Med snittfarten 250 km/h, färdigbyggda 2035-2040, kostnad 230 miljarder kronor.

Eneroth vill snabbt sätta spaden i jorden. Visst låter det bra – för miljön och klimatet? Mer gods på räls? Fler som skippar flyget och tar tåg i stället?

Jo, det låter suveränt. Jag är en glödande miljö-, teknik- och utvecklingsoptimist. Men det här projektet tror jag inte på. Av tre skäl:

1. Klimatet. Redan för flera år sedan visade en utredning från KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, att klimatvinsterna med höghastighetsbanor i Sverige är noll eller mycket begränsade. Dels på grund av höga utsläpp från den enorma volymen materialproduktion och vid bygget av banvallar, viadukter, tunnlar mm. Men också därför att både flyg, personbilar och långtradartrafik under banornas 15-20-åriga byggtid, kommer att bli supereffektiva, biodrivna och/eller elektrifierade.

I Norge planeras för eldrivet inrikesflyg 2040. Om vi i Sverige istället för att bygga för höghastighet Stockholm-Göteborg-Malmö försåg flyget på dessa sträckor med biodrivmedel skulle utsläppen bli noll till en betydligt lägre kostnad för skattebetalarna, drygt 1 miljard kronor per år. Elektrifiering av motorvägarna på sträckorna skulle kosta mindre än en tiondel av järnvägssatsningen (Källa KTH).

2. Kostnaden. Första prislappen för höghastighetsbanorna var på 125 miljarder kronor (SOU 2009:74). Nu anses kalaset enligt Trafikverket gå löst på 230 miljarder (SOU 2017:107). Ännu dyrare kommer det dock sannolikt att bli – när lokala opinioner kräver tunnlar, bullerskydd mm.

Är det klokt använda utgifter? När de stambanor, pendeltågs- och länsjärnvägar vi redan har stundom håller ”medeltida” säkerhets- och komfortklass och alstrar mest tågförseningar i EU. Trafikverket planerar för höghastighet på tre strategiska delsträckor, Borås-Göteborg, Järna-Linköping och Hässleholm-Malmö. Det är klokt. Men en fullskalig satsning anses vara samhällsekonomiskt olönsamt, med bara 25-40 öre tillbaka på varje investerad krona.

3. Undanträngningseffekter. Höghastighetsbanorna finns med i 73-punktsprogrammet. Om de byggs blir de en ”gökunge” som tränger undan andra investeringar. KTH-rapporten visar att den fattigaste fjärdedelen av befolkningen då i praktiken kommer att subventionera den rikaste fjärdedelens resor. Stad mot land, ett Sverige som slits isär! Medan stöd till lokal- och regiontrafik får motsatt fördelningspolitisk effekt.

Socialdemokraterna och Centern måste lyssna på Trafikverket och andra experter – och tänka om!