Tio dagar kvar till dopparedan. Men kommersen i våra stormarknader har rullat på sedan i oktober. Stilla natt har ljudit över korvar, lutfisk, rödbetssallad, vörtbröd, presenthyllor och chokladaskar. Tomtar har tassat runt med nya lockelser, granar har glittrat, dofter av glögg och pepparkakor har livat våra trötta fjät.
Som vanligt känns det lite grand som om vi redan firat den stora högtiden, många gånger om. Och ändå är ju spurten kvar, hela nästa vecka! Sista ”konsumtionshetsen”mot mål. Orkar ni, med alla listor på alla måsten? Eller ska vi tagga ner och ta det lite lugnare? En sak är klar: Handeln hoppas på oss; ”köp, bara köp!”.
I år jagar många efter kinesiska lågprisprylar, hitflugna till priset av stora koldioxidutsläpp; dagligen landar här i väst 88 Boeing 777, välfyllda med varor.
Julhandeln 2024 ser ut att omsätta 93 miljarder kronor! Nästan dubbelt så mycket som Sveriges internationella bistånd, 50 miljarder. Och drygt fem miljarder mer än fjolårets försvarsbudget, 87,3 miljarder.
Svenskarnas julbudget för 2024 är enligt Nordeas siffror i snitt 6 769 kronor per person, en ökning från fjolårets 5 972 kronor. Utgifterna för julmat och gran är 20 procent större. Julklappar får också kosta, i fjol i snitt 2 667 kronor per barn, lite olika beroende på familjens ekonomi: Hushåll med inkomst över 80 000 kr kunde spendera 3 228 kronor, i hushåll under 35 000 kr satsades 1 834 kronor per barn. 2024 är dessa siffror generellt cirka nio procent högre.
Men siffrorna visar inte hela bilden. Julfirandet exponerar nämligen med förfärande tydlighet de ekonomiska och sociala klyftor som tillåtits växa sig allt djupare i vårt forna folkhems-Sverige. Hela 40 procent av svenskarna har inte råd med det de skulle vilja unna sig i jul. En av tio, särskilt bland ensamstående föräldrar är oroliga för att inte kunna motsvara sina barns förväntningar. Och somliga har inte ens råd att fira någon jul. Behoven av soppkök och gemensamt firande ökar, inte minst i städerna. Här gör kyrkor och andra ideella rörelser ett viktigt arbete.
Och så kontrasten, den fasansfulla: Julen 2024 utspelar sig ju i en mörkare värld än på mycket länge, med hundratusentals krigsoffer, i Ukraina och Mellanöstern; 25 000 dödade barn i Gaza. Och med tiotals miljoner människor på flykt och i läger med hunger, svält, våld och sjukdomar. Nöden är obeskrivlig, behoven av solidaritet större än någonsin.
Det är upprörande, oacceptabelt. Särskilt som vi ju vet – inte minst efter att ha lyssnat till årets Nobelpristagare – att världen nu förfogar över stora och löftesrika möjligheter att hejda hungern, krigen och klimatkrisen.
”Jag ger 100 kronor till Gaza eller Ukraina för varje tusenlapp i min julbudget”, sa en vän häromdagen. Tionde, alltså, en bra idé i väntan på strukturell rättvisa. I linje med julens budskap om Ljuset och Hoppet.