Krönika i Bohusläningen 28 december: 2025 kan – mot alla odds – bli ett år då oväntade händelser ger människor pånyttfött hopp, som i Syrien nyligen.

Sverige är landet där det händer att unga människor söker sig till vården för att de saknar mening med livet. ”Vad är det för fel på mig”? Men är det en fråga för doktorn?

Socialminister Jakob Forssmed gav i april i uppdrag åt Folkhälsomyndigheten att utreda begreppet ”existentiell hälsa”. Experterna där lär dock ha blivit förbryllade, vana som de är att sortera in alla som avviker från det ”normala” i de två boxarna fysisk och psykisk ohälsa. De googlade men fann ingen definition på existentiell hälsa, i alla fall ingen som på svenskt vis går att mäta och hitta medicinska orsaker till.

De borde läsa ”Tankar om hälsa och existens” av Anders Rosengren, läkare och professor i molekylär biologi vid Göteborgs universitet!. Och de borde kontakta WHO, Världshälsoorganisationen. För där vet man vad det handlar om: Harmoni och inre frid, förundran, hopp och en känsla av djupare mening med existensen. Ett artspecifikt behov hos Homo sapiens som gjort oss till ett religiöst däggdjur, av ordet religio som betyder såväl förundran som insikten att vara infogad i något som är större än vi själva.

2024 är den kanske mörkaste tid som mänskligheten upplevt sedan andra världskriget. De fasansfulla krigen, klimatkrisen, nedmonteringen av demokratin, avhumanisering och terrorhot, våldet i nära relationer och på gator och torg.

Det finns skäl till vånda. Och förvisso kan och skall vården bidra till att lindra symtom som riskerar att göra oss helt förlamade. Men i grunden är den existentiella oron – om den hanteras rätt – något genuint friskt. Genom historien har den varit drivkraften till förändringar som främjat mänsklighetens överlevnad. Så var det för våra förhistoriska släktingar. Så var det på 1980-talet när hundratusentals människor i sin oro för kärnvapenkrig i Europa gick ut på gator och torg och blev en del av den rörelse som fick Berlinmuren att falla och kalla kriget att ta slut.

Den finländske filosofen Georg Henrik von Wright. Bild: Janerik Henriksson / TT
”Det är vår plikt att känna skräck inför framtiden”, skrev Harry Martinson, fattigpojken, Nobelpristagare och skaparen av Aniara, rymdeposet om en mänsklighet ”på fel kurs”. Den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright använde i stället begreppet ”provokativ pessimism” som han menade var den enda sanna optimismen: Att tydligt och klart brännmärka destruktiva tendenser i samhället. Den grasserande egoismen till exempel, som urholkar vårt förtroende för varandra, för demokratin och rättvisan.Det är obegripligt att människor äventyrar sitt rykte och eftermäle genom att lockas till girighet, skriver förre statsminister Ingvar Carlsson i sin bok ”Lärdomar”. Själv är han ett föredöme, en politiker som kämpade för de goda ideal av jämlikhet och solidaritet som många av oss vill återerövra i Sverige – och som ännu vid 90 års ålder lever som han lär.

2025 kan – mot alla odds – bli ett år då oväntade händelser ger människor ett pånyttfött hopp, som i Syrien nyligen. Här hemma kan vi alla varje dag bidra till värme och omsorg och försvaret av människovärdet och demokratin.

Det är aldrig så mörkt som timmarna före gryningen.

Gott Nytt År!

STEFAN EDMAN