Ja, svarar Erik Pleijel i sin essäbok ”Navigation i mångfalden”. Med rötter på Åh stiftsgård i Ljungskile har han under drygt tjugo år arbetat med att borra brunnar, reparera vattenledningar och installera pumpar runtom i världen där människor törstar och saknar den mest elementära sanitet. I flyhänta, bitvis dramatiska texter tar han oss med till det folkmordsdrabbade Rwanda, inbördeskrigets Sri Lanka och ett absurt igenbommat Nordkorea. Men främst till det Östafrika han känner bäst – och där han träffade hustru Martha.
Pleijel har stor vana att lösa vardagsnära problem. Med iver berättar han om biogasanläggningen som förändrade livet för så många familjer. Eller om hur hans team byggde dammar som löste konflikter mellan bönder och nomader i det torkdrabbade Kenya.
Fast någon vanlig tekniknörd är han inte, snarare en humanist, filosof och teolog. Som trivs i den mänskliga mångfalden, lyssnar, lär, reflekterar och försöker leva sig in i andra individers och kulturers historia och identitet.
Mellan varven susar en central biståndshandläggare in i luftkonditionerad bil, kollar läget en stund, drar iväg och skriver rapport. En ytlig professionalisering, menar Pleijel och skjuter skarpt mot den biståndspolitik Sverige och andra länder i Väst ofta fortfarande bedriver. Präglad av efterkoloniala instinkter att ”det är vi som är moderna och rationella”. En tro på att experter och auktoriteter utifrån alltid vet bäst. Pleijel visar med nästan komiska exempel hur detta leder till frontalkrockar mellan fältarbetarnas erfarenhetsbaserade kunskap och Stockholm-Bryssel-byråkratins världsbild av teori, siffror och abstraktioner. Ett slags fördumningsprocess, stödd på fluffig akademisk retorik.
Erik Pleijel efterlyser en annan modell: Ödmjuk dialog och respekt för lokalbefolkningen. Tröst och inspiration får han hos Kant, Schopenhauer, Luther – och Einstein. Hans guru är den österrikiske filosofen Karl Popper som manar till självkritik och omprövning. Och Sören Kierkegaard som skriver: ”Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna denne där hon är och börja just där”.
Stefan Löfven, ge din biståndsminister den här boken!
STEFAN EDMAN