Jag mötte henne i juli tillsammans med tjugo andra kvinnor och några barn i en trädgård i Ljungskile. Flyktingar med fruktansvärda sorger och trauman. Själv är hon från Cherson, en av de städer i östra Ukraina som ryssarna nu annekterar efter sin riggade ”folkomröstning”.

”Jag är historiker men också journalist. Och skulle just börja ett drömjobb som informatör på vår vackra stadsteater. Men Putin förstörde allt.”

Hon uppmanar mig att läsa de klassiska ryska författarna igen, noggrant. Magnifik litteratur, absolut. Men här finns också idén om den unika ryska själen, den rysk-ortodoxa andlighet som många ser som Rysslands bidrag till mänskligheten. En filosofi som legitimerat tsarerna, Stalin och nu Vladimir Putin till brutala erövringskrig och imperiebyggen.

På Bokmässan i fredags hörde jag den ukrainska författaren Oksana Zabuzjko utveckla samma tankespår: Ni i väst var naiva som trodde att ni vunnit det kalla kriget 1989 när Sovjetimperiet föll ihop. Men ingenting förändrades i grunden, stormaktsdrömmarna och mentaliteten finns kvar som de gjort i 300 år. Kolonialism, diktatur, klassamhälle, krig. Förtryck och våld även mot den egna befolkningen och inte minst mot underkuvade nationer. Ryska ledare har spottat ”stark tobak i ögonen på mänskligheten”, så att även intellektuella ”tappat väderkornet”. Med förvirring och okunskap om Ukraina. ”Och vad Ryssland har varit och är”.

Oksana Zabuzjko menar att vi i väst levt med en förskönad bild av Ryssland. Och i första hand försökt förstå Putin och att han inte ville ha ”missiler på sin bakgård”. En naivitet och undergivenhet som borde ha upphört senast 2014 när Kreml annekterade Krim och började kriget i östra Ukraina. Men Zabuzjko andas ändå optimism när hon nu ser motståndet växa fram hos de många människorna, i Ukraina men också runtom i världen. ”Massan som agent i historien” betyder kanske mer än ideologierna, säger hon.

Lika optimistisk är inte Antony Beevor, den kände brittiske historieprofessorn som skrivit standardverken Stalingrad, Berlin och Dagen D. Och nu tegelstenen Ryssarna som han presenterade på Bokmässan i Göteborg. ”Ryssland har i århundraden varit fånge i sin egen historia”, konstaterar Beevor. Dels känslan av att vara inringade, att hela världen är emot dem och vill förstöra deras unika kultur. Det kan ha börjat med mongolernas erövring på 1200-talet. Men dels också den brutala användningen av våld. Ryssland som nation nåddes ju aldrig av den humanism som kom med Renässansen och Upplysningen.

På Bredfjället dit vi nyligen bjöd våra ukrainska vänner hör jag de unga makarna från det förstörda Mariupol formulera sitt försiktiga hopp om att kriget ska ta slut. Så att de kan återvända och bygga upp sitt land.

De behöver allt stöd. Det handlar om Ukraina. Men också den globala kampen om morgondagens civilisation: Diktatur och tyranni. Eller demokrati, öppenhet och människovärde.