”Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike”.
Vid tolvslaget ska vi åter lyssna till den i SVT från Skansen, brittiske lord Tennysons dikt från 1850. För oss i Europa är den i år mera kusligt aktuell än på länge. När våra fredliga raketer och gnistregn lyser upp nyårsnatten ska vi i tankar och böner vara hos de miljoner medmänniskor som hukar under Putins dödande missiler, bara några timmars flygresa härifrån, i källare och skyddsrum, i mörker, kyla och skräck.
När vi kliver över tröskeln till 2023 ska vi skåla för en rättvis fred för Ukrainas folk. Men också för frihetskämparna i Iran, Afghanistan, Somalia, Ryssland, Belarus. För demokratiaktivister i Turkiet, Ungern, Brasilien. För alla som engagerar sig för klimatet och den biologiska mångfalden.
”Ring lögnens makt från världens gränser ut”. Ja, den frodades även på Tennysons tid, den politiska lögnen; den har alltid funnits. Den skamlösa konsten att ljuga sin befolkning rakt i ansiktet och tysta dem som vill säga sanningen. Att härska på hämndens och de historiska oförätternas mandat.
Må tiden rinna ut för Putin och alla dessa övriga i anden så ynkliga och förkrympta män, förskansade bakom sina brutala våldsmonopol. Och för deras giriga eliter av fega, samvetslösa ja-sägare. Dessa regimer som gjorde 2022 till ett annus horribilis, ett år av lidande för så många. Och fortsätter att plåga, söndra och förstöra, i en värld som ju samtidigt rymmer fler positiva möjligheter än någonsin, av teknisk utveckling, samarbete, empati och vilja till rättvisa och fred.
Vågar vi tro att diktaturerna ska fortsätta oroas en smula – som nu i Iran och Kina? Där inte minst de unga generationerna vägrar leva i ofrihet. Somliga bedömare ser löften i skyn.
I natt ska vi förstås även skåla för hoppet om bättre tider i Sverige. Och glädjas över ett Europa som förmått hålla ihop, ja stärkt sin inbördes samhörighet och visat praktisk solidaritet med Ukraina. Ett EU som också fortsätter leda den globala kampen mot klimatkrisen. Med nya strängare bestämmelser som även vår egen nya regering tvingas följa. Och faktiskt delvis klubba igenom som ordförandeland från och med i morgon och hela våren.
Tennysons ord går till hjärtat. Liksom Esaias Tegnérs Det eviga som läses i radions P1 vid tolvslaget; Putin borde få höra den:
”Väl formar den starke med svärdet sin värld, väl flyga som örnar hans rykten. Men någon gång brytes det vandrande svärd, och örnarna fällas i flykten. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort”.
Många av er kära läsare skriver kanske själva en nyårsdikt idag, fylld av goda önskningar? För min del tänker jag gå ut en stund i min barndoms skog. Den gamla eken ger mig perspektiv och trygghet, den lever med långa horisonter, är djupt förankrad och hyser ett myller av liv. Världens skogar, träden, är en del av lösningen på dagens existentiella kris. Och så är ju träd, tree, släkt med orden för vapenvila och fred.
GOTT NYTT ÅR!