Den här repliken hade jag införd den 8 mars i tidningen Bohusläningen:

Jonas Norberg och Per-Anders Jande (JP) från organisationen Svensk mat- och miljöinformation pläderar för mer vegmat – vilket jag bejakar! – men desinformerar samtidigt läsarna. Låt mig bemöta dem.

1. JP anser att jag har fel när jag påstår att svenska kor har lägre klimatpåverkan

Mitt svar: Svenskt nötkött och svensk mjölk har 70 procent resp 44 procent lägre utsläpp än den globala snittproduktionen, mätt i koldioxidekvivalenter/kg produkt. Källa:

Tackling the Climate through Livestock, FAO (FN:s livsmedelsorganisation)

Orsak: Friskare djur, bra foder som ger snabb tillväxt, hög kväveeffektivitet i växtodlingen med låga lustgasutsläpp, effektiv gödselhantering som minskar metanutsläppen

2. JP anser att svensk köttindustri orsakar negativ miljöpåverkan i andra länder genom att de producerar kraftfoder, som soja från Sydamerika till svenska kor.

Mitt svar: 90 procent av svenska mjölkkors foder produceras i Sverige, oftast på den egna gården (en ko äter cirka 30 kilo gräs, 10 kilo spannmål/dag) Källa: Jordbruksverket och Världsnaturfonden WWF. Bara två procent av svenska kors mat är soja, vilket är 25 procent lägre än det europeiska genomsnittet. All importerad soja till Sverige är numera miljöcertifierad och därför inget hot mot regnskogar i Sydamerika. 2001-2015 har svenskproducerat kraftfoder i form av åkerböna trefaldigats och ersatt motsvarande mängd soja. Källa: Jordbruksverket och Lantmännen.

3. JP anser att enda sättet att minska den negativa miljöpåverkan i andra länder är att kraftigt minska vår svenska köttkonsumtion; att producera en ökad andel i Sverige löser inte problemen eftersom djuren äter samma kraftfoder. Ät bönor i stället för kött!

Mitt svar: JPs resonemang är bakvänt: Svensk animalieproduktion tillhör världens miljöbästa, och det mesta kraftfodret görs redan härhemma (se punkt 2). Vi borde därför återgå till att producera det mesta nötköttet i Sverige istället för att som idag importera drygt 50 procent. Svenskens nötköttkonsumtion har legat stilla på samma nivå sedan 2005, cirka 25 kilo per år (det är kyckling som ökat). Det är ändå av flera skäl nödvändigt att minska köttätandet – men allt vi äter bör vara svensk produktion! Då får vi som bonus nötbetade svenska landskap, enda sättet att hålla dem öppna med stor biologisk mångfald (riksdagens miljömål 6); en fråga JP struntar i. Mer vegmat, mer bönor skriver JP. Absolut – men hur skaffa naturgödsel till växtodlingen utan djur? Kvävefixering och gröngödsling räcker inte! Och klimatdrivande konstgödselproduktion är ju inget alternativ.

Många i ko/klimatdebatten struntar tyvärr i fakta och naturvetenskap och kör utifrån ren ideologi – för eller emot kött! På JP:s organisations hemsida jämförs kors utsläpp med bilars, trots att det mesta av kornas metangasutsläpp oxideras till koldioxid och genom fotosyntesen återgår till kretsloppet – medan bilismen drivs på fossil bensin som ökar nettotillskottet av koldioxid i atmosfären. Påståenden som att ”köttindustrin är klimatets värsta fiende” kan bara glädja de verkliga bovarna, kolindustrin (cirka 40 procent av världens klimatutsläpp) och petroleumindustrin (cirka 35 procent). Skogs- och jordbruk och ändrad markanvändning står för totalt 24 procent. Och idisslarnas metangasutsläpp utgör enbart fem procent av världens totala växthusgasutsläpp. Källa: IPCC, FNs klimatorganisation.

.