Tillsammans med hustru Britt-Inger och vännerna Janne och Inger Lindvall valvakade jag i natt – till kl 4.15! Då var manegen krattad för Trump – och vi försökte sova några timmar.

Trump! Förvåning, bestörtning, oro – hos halva USAs befolkning och ut över vida världen. Hur kunde det gå så här?? Hur är det möjligt att valoraklet Nate Silver på Five Thirty Eight och nästan alla andra opinionsinstitut kunde göra bort sig så kapitalt? Fler väljare än någonsin, främst i den vita arbetslösa, elithatande medelklassen på landsbygden gick tydligen under radarn och bärgade fler elektorsröster i swingstaterna än experterna förutsett. Det egendomliga valsystemet visar dock nu som år 2000 (Al Gore-Bush!) sin absurditet: Hillary Clinton har totalt ca 1 procent fler folkliga röster. Och ändå är det Donald Trump som den 20 januari flyttar in i Vita Huset.

Kan han genomföra de extrema löften som gett honom segern: Mexicomuren, skrotade handelsavtal, gigantiska skattesänkningar och samtidigt en megaupprustning av vägar, broar, städer? Putin och EU har redan bjudit in honom till toppmöten om säkerhet och samarbete – men vilken politik skall han föra gentemot ryssarna? När det gäller USA i Nato? Och i Syrien där Trump har visat en mjukare attityd mot krigsherren Bashar al-Assad.

Trump har också som bekant hotat skrota Parisavtalet om klimatet. Men det kommer han sannolikt att misslyckas med; USA är formellt bundet att delta de närmaste fyra åren. Den nye presidenten kan förstås minska amerikanernas hittills så avgörande arbete med att implementera avtalet, utforma detaljer mm. I energifrågan är han fossil, i dubbel mening: ”Jag älskar USAs kolgruvearbetare!” Trump lovar satsa allt på kol, skifferolja och naturgas. ”Nobody knows for sure if the Earth might be warmer or perhaps cooler”, påstår den glade amatören. Klimatförnekaren som snart skall leda världens främsta vetenskapsnation.

Kolkramare Donald kommer dock även – om han gör verklighet av sin svarta energipolitik – att frontalkrocka med de världsledande, jobbskapande företag, främst i Kalifornien och på östkusten, som producerar och exporterar grön teknologi som ersättning för fossila råvaror. Fossiltåget står på bangården! En trist sak Trump dock kan göra är att – som han lovat – dra bort USAs miljarder i den gröna globala klimatfonden, pengar som skall hjälpa svagare ekonomier i världen till en hållbar energiförsörjning.

Trumps oförutsägbarhet är kanske det största orosmomentet just nu. En solospelare utan nätverk och kunskap – hur ska han klara jobbet? Den som leve får se.