Inför kyrkovalet idag har debatten om kyrkans förhållande till politiken varit intensiv. Men också en aning förvirrande. För det handlar ju egentligen om två olika frågor:

1. Är och har kyrkan varit politisk?
Javisst, runtom i världen! Inte partipolitiskt – ett ganska nytt historiskt begrepp – men däremot genom århundraden en kyrka som styrts och utnyttjats av den politiska och ekonomiska överheten. Som välsignat krigen, bekämpat eller varit likgiltig för social och ekonomisk rättvisa (t ex arbetarrörelsens framväxt i Sverige), och som rentav motsatte sig demokratins framväxt (se t ex Oskar Hörmanders doktorsavhandling ”Schartauanismen och samhället”, Verbum). Kort sagt en kyrka som med gängse statsvetenskapliga definitioner av höger-vänster, oftast varit och är ”höger”. Ta ett aktuellt exempel, fjolårets val i USA där 81 procent av vita kristna röstade på Donald Trump, medan lika många svarta kristna röstade på Hillary Clinton. Höger mot liberal. Orsaken är enkel: Det handlar, som alltid, om olika bibeltolkningar, utifrån människors egen sociala kontext. Där världens fattiga eller underprivilegierade fått/får makt i sin kyrka – ganska sällsynt dock – visar historien att den kan bli mer socialt progressiv.

Om kyrkan tar Jesus – sin herre – på allvar finns det ingen tredje väg där man kan hålla tyst i t ex flyktingfrågan eller säga att ”Kristus står i centrum så vi tar vi inte ställning i politiska frågor”. Tvärtom! Jesus har ju ett radikalt budskap (se t ex Bergspredikan) som utmanar alla människor av god vilja, innanför eller utanför kyrkan, att begrunda frågan om hur skatter, lagar och andra politiska redskap bör användas så att kärleken till vår nästa bäst kan förverkligas. Detta som är trons centrum och syfte

2. En annan fråga är om vi bör behålla partipolitiken i Svenska kyrkan. Utan social-liberalt politiskt engagemang under 1900-talet hade Svenska kyrkan sannolikt inte förändrats lika snabbt från överhets- till folkkyrka, i sinom tid med kvinnor som präster och med förverkligandet av Jesu budskap om alla människors lika värde. Men idag är jag mera tveksam till partipolitiseringen. Att som vissa debattörer beskriva Svenska kyrkan som vänster är dock nonsens.