Idag för exakt 500 år sedan spikade 34-årige Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg i Tyskland. En frän attack på Kyrkan. Startsignalen för det som sedan kom att kallas reformationen. Som urartade i religiös splittring, politisk turbulens och i brutala krig.
Men som också långt senare lade grunden till våra nordeuropeiska välfärdsstater. Hur då? Jo, Luthers centrala tanke är att kristendom handlar om att göra verklighet av evangeliets bud om rättfärdighet, försoning och fred. Här har alla i samhället, oavsett tro, en kallelse. Människan, skapad till Guds avbild, är alltså viktigare än Kyrkan i sig.
Men nu tillbaka till 31 oktober 1517. Luther, populär teologiprofessor, hade under flera år samlat en grupp akademiska vänner till rådslag: Hur skall vi få den korrupta och andligt utarmade Kyrkan på rätt köl igen – så att den kan betyda något för folk i deras vardagsliv? Deras kritik var inte ny, sedan minst hundra år fanns det protestanter som ville något nytt. 1415 brändes Praguniversitetets rektor Jan Hus levande på bålet för att hans proteströrelse bl a manat präster att leva i Jesu anda.
Det tändande gnistan för Luther blir avlatshandeln där folk erbjuds betala för att korta av sin tid i skärselden. Påven Leo X – Giovanni av bankirfirman Medici i Florens! – hade lanserat en hel affärsidé med prislistor och skrupelfria försäljare. Pengarna skulle finansiera Leos monument över sig själv, Peterskyrkan i Rom. Martin upprörs av Kyrkans cyniska utnyttjande av den utbredda helvetesskräcken i 1500-talets Europa.
Ta tillbaka dina teser, annars bannlyser jag dig, ryter Leo från Vatikanen. Aldrig, svarar modige Martin i Wittenberg. När bannbullan kommer bränner han den, blir fredlös men räddas av en sympatiserande furste till borgen Wartburg. Här författar han sin ideologiska brandskrift ”Om en kristen människans frihet” som inom en månad blir läst över hela kontinenten. Budskap: Ingen kan köpa Guds kärlek, den är gratis, gratia=nåd. För tusenden ett frigörande budskap. Som också eggar de livegna bönderna till revolt och till att kloster plundras och bränns. Luther får kalla fötter, fegar ur och tar parti för makten.
För oss sentida är Martin Luther en något bipolär gestalt. En banbrytande musikdyrkande reformator – med plumpar i livsprotokollet.