Debatten om flygresor riskerar att sno fokus från frågan om en hållbar konsumtion. Biologen Stefan Edman konstaterar att vi måste minska utsläppen även i andra delar av våra liv.
Man blir nästan gripen när man som ärrad klimat- och miljödebattör bevittnar hur mediakändisar och kulturredaktörer nu äntligen insett att de med sin starka genomslagskraft både kan och måste delta i samtalet om planetens och mänsklighetens framtid. Jag gläds åt engagemanget, vi är många som längtat efter det i årtionden!
För vår generations största utmaningar kan ju inte lösas med enbart teknik och politik, de handlar innerst inne om kultur i vid mening – värderingar, människosyn, rättvisa, estetik – och hur vi ser på vårt ansvar som relativt välmående individer och nation i den globala byn.
”Kändisdebatten” har hittills handlat om flygresor och nötkött. Också det är ok, det gör diskussionen konkret och begriplig. Men det kan också försnäva och få oss att tro att till exempel biffen och flyget är de absolut största klimatproblemen, globalt och här hemma i Sverige.
Men så är det ju inte. Flyget står för 4-5 procent av världens nuvarande klimatpåverkan, inklusive den så kallade höghöjdseffekten. Metangasutsläppen, som bara delvis kommer från kor och kalvar, svarar för cirka 5 procent (Källa: IPCC). Den största globala klimateffekten, cirka 70 procent, orsakas av utsläpp från oljedrivna verksamheter, bland andra världens drygt 4 miljarder vägfordon samt från kolbaserad elproduktion till industrier och hushåll.
Bästa receptet för en vanlig individ är helt enkelt att minska sin eventuella överkonsumtion av materiella ting.
Sveriges siffror? Utsläppen från svenskt territorium är drygt 50 miljoner ton, men blir dubbelt så stora när vi inkluderar vår konsumtion av importerad mat, kläder, bilar etc. I snitt betyder det cirka 6 respektive 12 ton per person och år. Det är ohållbart i längden. För att uppfylla Parisavtalet om att begränsa medeltemperaturökningen till under 2 grader måste vi – och världen – ner till cirka 2 ton per person. Riksdagens mål är nettonollutsläpp år 2045, men redan 2030 ska vi vara ”fossiloberoende”.
Är detta möjligt? Ja, med snabbare introduktion av briljant grön teknik i industrin, hushållen och våra kommunikationer. Plus god grön personlig moral, som nu i flygdebatten. Men med de alldeles för mesiga styrmedel i ekonomin som vi hittills har använt kommer vi inte att lyckas. Tyskland, Danmark och andra går snabbare fram än vi, vilket även gynnar deras jobb och välfärden i stort.
Trots att flyget är det enskilt knepigaste klimatproblemet att åtgärda, är det fortfarande ganska litet på global skala. Det innebär naturligtvis inte att det är meningslöst att som individ flyga mindre eller sluta flyga. Tvärtom.
För det räcker inte med att flygsektorn tillförs effektiva motorer, biobränslen och kanske elflygplan. Inte när klimatvinsterna samtidigt äts upp av den enorma volymökningen, både globalt (inte minst i Kina!) och i Sverige (vi flyger sju gånger så mycket som snittmedborgaren i världen). Forskarna räknar med en dubblering av flygresorna i världen på 15–20 år om inget görs.
ICAO – den internationella flygunionen – har nu börjat agera och ska frysa utsläppen på 2020 års nivå genom att kompensera för utsläppen i andra sektorer. Det är bra, men inte tillräckligt. Flyget i Europa får även minskade utsläpp genom EU:s nya skärpta utsläppshandelsregler. Också det bra, men för lite. Kan världen införa gemensam flygskatt? Vore bra, men osäkert om det går.
Jag menar att vi måste inse att flygresandet kommer att bestå och att det är positivt ur flera andra aspekter. Tyngdpunkten bör snarare ligga på att hejda den orimliga ökningstakten, främst genom strukturella åtgärder. Men också genom till exempel lustfyllda rese- och semesterpaket som inte inbegriper flyg.
För att upprätthålla ett måttligt flygande måste samhället och vi som individer kraftfullt minska utsläppen även i andra sektorer av välfärden och livet (bilresorna, importerat nötkött, elektroniken, kläder, skor). Bästa receptet för en vanlig individ är helt enkelt att minska sin eventuella överkonsumtion av materiella ting. I stället kan man ersätta den med dokumenterat klimatsnål ”konsumtion” som sätter minst lika mycket guldkant på tillvaron: Musik, konst, naturupplevelser, mänsklig gemenskap.
Stefan Edman är biolog, teknologie hedersdoktor vid Chalmers och författare. 2007 utsågs han till ”Årets klimatkommunikatör”.