Texter

Krönikor

Sedan 1986 med start i Smålandsposten har jag publicerat några tusen krönikor i dagstidningar och magasin, tex på Aftonbladets ledarsida och i Svenska Dagbladets söndagsbilaga. Miljöfrågorna har dominerat men jag har också tagit upp andra ämnen.

2013 skriver jag krönikor i följande tidningar.

  • Göteborgsposten
  • Bohusläningen
  • Båtliv
  • Mål och medel
Foto Jan Töve

Foto Jan Töve

Efter Mandela: Nya påven ger världen hopp!

På julaftons kväll såg vi honom leda den traditionella mässan från Peterskyrkan i Rom.

Förra veckan utsågs han till Årets man av nyhetsmagasinet Time. På nio månader har nye påven Franciskus blivit en fixstjärna, inte bara för katoliker utan för alla kämpande människor som hoppas på en bättre värld. En ledare som med sund etisk kompass vågar kritisera makthavarna och marknaden.

I sin nyutkomna skrift Evangelii Gaudum – Evangelisk glädje – skräder han inte orden om det han kallar marknadens tyranni: ”Det är otroligt att ingen upprörs när en gammal man fryser ihjäl på gatan, medan en nedgång på Börsen på två punkter vållar rubriker”

Det var den finansiella härdsmältan hemma i Argentina 2001 som skakade om teologen och ärkebiskopen Jorge Bergoglio. Han såg hur folk bokstavligt kastades ut på gatan. Själv vägrade han leva med uppassare i biskopspalatset, utan lagade sin mat i en enkel lägenhet på stan, tog bussen som alla andra och tillbringade mycket tid med utsatta medmänniskor. Därför var det helt konsekvent att han som påve tog namnet Franciskus, efter överklassynglingen på 1200-talet som blev omvänd och klev ner från lyxen. Och att han valt att bo utanför Vatikanens korrumperande korridorer.

Själv tänker jag på min ungdoms idoler: Helder Camara, ärkebiskopen i Brasiliens slum som likt Jesus levde med de utstötta. Oscar Romero, de fattigas hopp i El Salvador, brutalt mördad framför altaret av de rika jordägarnas bulvaner.

Påven Franciskus ser världshungern som en global skandal, kritiserar avgudadyrkan av pengar och kräver att politiker ser till att människor får arbete, utbildning och sjukvård. Flyktingpolitiken är Europas skamfläck, sa han i höstas vid ett besök på italienska Lampedusa. I evangeliets anda har han symboliskt tvättat fötterna på muslimska fångar. Han reformerar kyrkan, twittrar med ungdomar och har en egen app, Papa Fransesco News.

En folkets påve, alltså! Och lite svag för kändisskap? Knappast. Utan en ödmjuk from man som med allvar och humor inser att kyrkans enda existensberättigande är att vara till för människorna: ”Jesus måste befrias från de tråkiga schabloner vi paketerat honom i!”

Efter Mandela ser världen ett nytt etiskt ledarskap ta gestalt

GOTT NYTT ÅR!

Stefan

shapeimage_11

Foto Jan Töve

Från förundran – till förändring och förtröstan!

-mina 6F för att rädda världen
Ljumma majmorgnar har jag för vana att då och då slå mig ner under min favoritek, född ur ett ollon på 1600-talet. En ärrad, djuprotad gamling, höghus för minst tusen olika sorters kryp, insekter och fåglar. Sinnebilden för erfarenhet och framtidstro.

Foto Jan Töve

Foto Jan Töve

Lövsångaren är här igen, sju gram lätt, efter åttahundramilafärden från Tanzania. Jag uppfylls av igenkännandets glädje. Den har flugit hit om natten, ensam men med ledning av sin inbyggda stjärnkarta och den nedärvda magnetkompassen. En ljuvlig musikant! Sveriges vanligaste sommarfågel och samtidigt en afrikan på gästbesök.

Världen är en by och Moder Jord en levande kropp. Jag har stjärnstoft i min kind, oceanernas vatten i mitt blod. Jag är både urgammal och ofattbart ung i universums historia. Allt hänger samman i den kosmiska väven, ingen kan leva för sig själv. Poeten Göran Sonnevi vet vad det handlar om:

I varje bit bröd jag tar i munnen finns alla människorna hela jorden, hela himlen och alla stjärnorna

Världens chans

Fyra planeter till. Det är vad som skulle behövas för att ge all världens människor en materiell standard på Europas nuvarande nivå. Åtminstone med den teknik som nu finns för att producera välfärd ur jordens råvaror.

Det är förstås en alldeles ohållbar utveckling. Vi har ju bara en jord.

Utmaningen har många dimensioner. I vår redan så rika del av världen handlar det ofta om bristen på tid för eftertanke, för barn och familj. En ensidig materialism på bekostnad av kultur, andlighet och livskvalitet. Och sambandet är tydligt: Stressad människa betyder en stressad jord.

En majoritet av mänskligheten lever med helt andra bekymmer. 800 miljoner går hungriga varje dag. Två miljarder saknar elektricitet. Tre miljarder, varannan världsmedborgare, tvingas nöja sig med hundra liter vatten per dygn, för matlagning, hygien och odling (vår svenska medelförbrukning ligger på 800 liter). Och allt detta, trots att det ju faktiskt finns resurser för att skapa en rättvis värld.

Världen kan inte vänta, förändringarna måste komma nu. Det handlar inte bara om politik, ekonomi och ledarskap. Vad som också krävs är ett slags mental och andlig förnyelse inom varje människa, en förnöjsam livshållning inte minst bland oss som redan njuter denna världens goda i rikt mått.

Ljumma majmorgnar har jag för vana att då och då slå mig ner under min favoritek, född ur ett ollon på 1600-talet. En ärrad, djuprotad gamling, höghus för minst tusen olika sorters kryp, insekter och fåglar. Sinnebilden för erfarenhet och framtidstro.

En hel del positiva ting har faktiskt skett eller är på gång: demokratin har, om än med kvardröjande brister, segrat i många tidigare diktaturer. Medel-livslängden stiger. Forskare understryker att mänskligheten aldrig haft större möjligheter att lösa sina problem än idag.

Vi måste tänka globalt – men förändra lokalt. Det är bara fantasin som sätter gränsen för vad vi kan åstadkomma om vi går samman kring goda initiativ.

Sex F för att rädda jorden

Ibland tar jag själv hjälp av de sex F-ens strategi för en bättre värld, i stort som smått: Förundran, Förståelse, Försoning, Förnöjsamhet, Förändring, Förtröstan. Jag menar att de hör ihop och samverkar. Låt mig beskriva dem, från slutet.

Förtröstan är en bristvara i vår kultur. Däremot finns det tyvärr alldeles för mycket av det jag vill kalla mental försurning: pessimism, passivitet, kanske till och med förakt för demokratin. Media späder ofta på desillusionen, genom att mestadels bara kabla ut djävulskap och elände och sällan de goda och löftesrika trenderna.

Att stärka förtröstan och framtidstro är något ofantligt viktigt som vi kan och måste hjälpa varandra med.

En väg till hopp är att själv medverka till positiva förändringar, snarare än att vara del av problemen. Det kräver kunskaper, men också en ständig övning i försoning och förnöjsamhet. Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser oanade mängder energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Samma sak gäller för den som odlar förnöjsamhet, materiellt och andligt, och därmed slipper slösa energi på att blåsa upp sig, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på sin värdighet som människa.

Här är det lätt att se hur inre och yttre landskapsvård betingar varandra. I ett samhälle med påtagligt många missnöjda, besvikna och ”obekräftade” människor tenderar alltfler att bli nappsugare, som, om de har råd, tröstar sig med överdriven materiell konsumtion. Och orsakar därmed ökat slitage på naturresurser och miljö. Medan det omvända också självklart gäller: En kultur där andliga värden – musik, teater, naturupplevelser, mänsklig gemenskap – anses skänka ökat livsinnehåll och social status blir sannolikt mindre miljöstörande.

Slutsats? Vi bör kalka i sura hjärtan, egna och andras! Plantera på själens förbrända kalhyggen. Bedriva mental biotopvård, för att tala ekologernas språk. Redskap: Inbördes uppmuntran och ”peppning”, andlig inspiration, konkreta uppdrag som stimulerar och använder våra personliga gåvor och förmågor. Men också miljöer där vi i nära vänners gemenskap får gråta ut och bearbeta sorg, besvikelser och rädsla.

Min allra djupaste källa till engagemang för en rimligare värld heter förundran. Förundran inför det levande och skapelsens skönhet och vishet. Vetenskapen kan hjälpa oss, poesin, musiken, konsten, och våra egna strövtåg i skog och mark. Förundran kan fylla oss med den kärlek, vördnad och kraft som behövs om vi skall orka delta i den politiska och vardagsnära kampen för en bättre värld.